I natt sov vårt äldsta ( dryga 2,5 år ) hos oss igen. Mamma och pappa skulle tidigt åka till sjukhuset med deras andra barn för en kontroll. Hur som helst, så sov hon här och det har hon också gjort tidigare några gånger. Min dotter men man kom på eftermiddagen och hämtade henne. Sen tog det någon timme så var dom tillbaka igen med en blomma och ett kort som "tack för besväret". Är det något våra barnbarn INTE är så är det till besvär. Vi älskar våra tre barn och fyra barnbarn och vi försöker vara mot våra barnbarn som vi var mot våra barn, fast de kanske inte tycker det själva. Jag vet inte. Hur som helst så är de inte till besvar, utan det är en förmån att få ha dom nära sig. Man vet ju aldrig när pumpen slutar slå och man ligger där i träfrack. Enda är väl att man hoppas få uppleva fler barnbarn. Visst försvinner mycket tid, för hon som var hos oss nu är så vetgirig. Hon lär sig allt. Kan redan räkna till 10 och kan massor av färger, frukter, djur, o s v. Det är riktigt kul att prata med henne, även om det tog några timmar innan vi fattade att "göj" var en dörr. Hon pekade på en stor pilatesboll och menade att det var hennes dörr. Så det är väldigt kul nu när hon bubblar på i ett kör. Att ha tre barn som vi har är som en enorm god middag. Att sedan få fyra barnbarn är som den godaste efterrätt du kan tänka dig. Jag njuter av varje stund.  

Vi har bott i detta hus i 25 år. Före oss bodde en familj och innan dess de första ägarna som flyttade in 1970. Idag stannade en bil utanför och det visade sig vara just de som först ägde huset. De ville bara se hur det såg ut. Måste vara lite konstigt att komma efter så många år och se en uppväxt tomt. När de flyttade fanns det inte så mycket enligt dom.

Själv har jag varit förbi vår förra kåk. Han som bor där har dock inte gjort ett barr åt huset på 25 år, så det finns ingen möjlighet att sätta sin fot på någon gräsmatta. Allt är borta. Finns bara en massa sly och ogräs. Sorligt.