Igår såg jag ett helt sjukt program. Det handlade om Kina och om tjejerna i Kina som lyfter sig både hit och dit och även förlänger sina ben med upp till 12 cm. Allt för att se snyggare ut. En tjej hade gjort 10 operationer redan och skulle fortsätta. En annan hade lagt ut 2 årslöner. En tredje låg i 7 månader i en säng med diverse ställningar runt benen för att förlänga dom. Hej och hå. Är folk inte kloka? Läkaren kunde utföra upp till 20 ögonoperationer på en dag och tog 8000:- per person. Det blir 160.000:- på EN dag. Detta i det s k kommunistiska Kina. Skojar dom? Och vad händer med tjejerna sedan? Ja, den där operationen lär väl inte sitta i för evigt. Ska dom lägga upp sig för slaktaren igen? Nej, det här programmet gjorde mig väldigt illa berörd. Samtidigt som det var intressant att se hur det är i Kina idag. Nu finns det pengar och då ska det spenderas. Vilken hyckleri. Tjejer, va som ni är. Då är ni bäst.

Idag känner jag för en dikt. En dikt till dig som tar åt dig. En dikt till dig som vill stjäla en rad eller vers. En dikt till dig som tycker att den passar dig. Snart ringer väl Torleifs .....

Du har sökt och funnit migJag har letat och vunnit dig
Tillsammans blir vi ett fint par
och ska leva lycklig i många darFörsta gången jag såg dig le
blev mina ben som mjuk gelé
Hela natten jag tänkte på dig
Och undrade om du ville ha migDina ögon är av eld
det var inte svårt att få mig fälld
Din mun är ett hav av skratt
laddat med tusentals WattJag hoppas vi ses snart igen
för jag vill så gärna vara din vän
Jag ger dig gärna hjärta mitt
ett hjärta som snö så vittJag lägger allt gammalt bakom mig
för framför ser jag bara dig
jag hade det svårt för ett tag
min tro på riktig kärlek var vagNu när du löst alla problem
känner jag mig så hel och ren
jag är så lycklig nu
nu när det är jag och du

Hjälp, det är fredag och jag har egentligen inget att skriva om. M a o har inget hänt som jag vill eller kan skriva om. Skulle väl vara att jag är så trött. Somnar framför TVn igår, gick upp vid 21-tiden bara för att somna vidare i sängen till kl 6 då jag vaknade för att delar av mig ville besöka ett annat rum än sovrummet. Kom med nöd och näppe till jobbet. Nyss var det dj-ligt nära att jag slagit näsan i tangentbordet. Det blir nog till att gå hem tidigt idag. Jag sa till Susann, som sitter mitt emot mig att sparka i bordet om hon ser att jag knoppar in. Har dragit i mig 4 koppar kaffe redan, men det hjälper inte. Så jag lär väl inte vara till någon glädje hemma i kväll om inte Lasse Kronér kan hålla mig vaken. Köpte ett pokerprogram som verkar rätt bra. Började lite igår och ska väl fortsätta idag. Men det är inte så lät att lura dom där små figurerna i datorn. Ger mig fan på att dom fuskar.

Fan vilken dag. Assistenter som tror dom är gud den allsmäktige har ingen självdistans. Som idag när en del kartonger bara flyttats utan att man först frågar om jag har någon idé vart jag vill flytta dom. Nej, man bara ställer dom mitt på golvet och flyttar runt skåp. Men det är väl så när man får en tjänst på kompisskap, inte på meriter. Det är bara att le och tänka "far åt he-vete". Det som är lite synd är att ingen vågar öppna käften. Jag får alltid klä skott för att jag säger vad jag och alla tänker, men inte vågar säga. Ganska svagt och lågt. Också ganska svenskt. Man vill ju inte heller stöta sig. Alla värdera vad de säger i kronor och ören i lönebeskedet. Tur att jag om en timme ligger i en 30 gradig pool och mår. Tur att det är Sverige -Lettland om några timmar. Kanske går ilskan över då. Det enda som är lite konstigt är att hon inte är blondin ;-) Eller har hon peruk? Kanske färgat hår?et F-n vet och jag tänker inte fråga.  

Är det inte lite konstigt med oss människor. När vi gör något bra så är det ingen som säger något. Men så fort det är något som är fel så väller det både det ena och andra över en. Vi brukar säga på jobbet ibland att "hör du inget är allt bra". Detsamma gäller den här bloggen. Skriver man skit får man skit. Nåja, det kanske man ska ha också. Men skriver man något annat så hör man inget. Och jag menar just "något annat". För du vet ju inte om det är bra eller bara inte berör om ingen kommenterar. Men i mitt fall beror det kanske på att det bara verka vara halva släkten som läser bloggen. Fast det fick jag först reda på i helgen. Gangsters.

Äntligen är skithelgen slut. Som tur fick den ett lyckligt slut. Alla missförstånd reddes ut. Det var aldrig meningen att såra någon från min sida. Det blev bara så fel, så fel. Men, men, lärde man sig något igen. Jag får se om bloggen finns kvar framöver. Nu när jag vet att halva släkten kollar är det inte lika kul. Jag trodde i min enfald att det bara var en person som läste bloggen. Så i fortsättningen får jag väl skriva för alla nyfikna ögon och lite mer diskret för 2 ögon. Men som sagt slutet gott allting gott. Och till min svåger säger jag bara att du är kanon och det vet du.

Vinden har blåst förbi

En enhet har skipats

Starkare står vi

Och vi behöver inte längre kivas

 

Det är stort att förlåta

Och att förstå

Att få gråta

Och att enat ur kriget gå

 

Att tala ut om ett missförstånd som hänt

Och att älska varann

Att ta emot ett förlåt man sänt

Det var skönt att vi fann varann

En riktig skithelg. Saker som hänt som gjort att jag funderar på vad jag egentligen håller på med. Inte för att jag tycker att jag gör fel, utan för att andra tycker att gör det. Inte för att de heller har fel, utan för att de ser det från en annan horisont. Men ibland är det väl så att man får skit för att man egentligen bara vill väl. Jag skulle bara kunna stå bredvid och titta på, utan att lyfta ett finger. Tyvärr funkar jag ju inte så. Mest tråkigt är det kanske att de som inte förstår gör att hela havet stormar. De som verkligen bara ska luta sig tillbaka och se på för att inte förstöra något. Men skit samma, jag tror jag får medhåll från de jag värnar om, vilket ju är det viktiga. En kommentar jag fick i morse värmde.