missat mycket av den trygghet som många har om dom bott på samma plats. oavsett om dom kommer från Danderyd eller Fittja så är ett lugn i barndomen ett mycket stort plus. Jag vet det av egen erfarenhet och av många kontakter jag har att just lugnet under de först 15-20 åren är det viktigaste i livet och som är bestående av resten av livet. Det gör dig stark eller svag. Därför, döm aldrig en person innan du vet bakgrunden. Prata med personen, bli vän och du ser att allt har en orsak. En orsak som du nog nästintill alltid accepterar. Så ta nya kontakter men lyssna innan du dömer

Jag ser att mina barn älskar sin mamma

Tyvärr kan jag inte göra detsamma

Ja, förlåt, jag älskar mina barns mamma

Men inte tyvärr inte min egen detsamma

Det har nog med historien att göra

Mina barns mamma vet hur man kan föra

Hon har ett fantastisk bra ”lyssnaöra”

Som gör att mina barn slipper samma sörja sörja

Älska, älska alltid ditt barn

Älska, älska alltid ditt barn

Även när det växt upp

Är det alltid ditt barn

Själv saknade jag mycket ledning

Ibland känner jag mig som en hedning

Men jag hade velat veta mors seedning

Men ja är nog inte i hennes ledning

Älska, älska alltid ditt barn

Älska, älska alltid ditt barn

Även när det växt upp

Är det alltid ditt barn

Fuck your ass det för sent

Jag tror inte ditt samvete är rent

Du kör ditt race och pratar lent

Men lägg av, det är inte fränt.

Älska, älska alltid ditt barn

Älska, älska alltid ditt barn

Även när det växt upp

Är det alltid ditt barn

Först förkastar du mig

Sen vill du ha mig

Vad är det egentligen du vill?

Mer än ytterligare en medalj

Älska, älska alltid ditt barn

Älska, älska alltid ditt barn

Även när det växt upp

Är det alltid ditt barn

Pratade idag på lunchen med några kvinnor som jobbar på samma arbetsplats. Vi pratade om att slå kvinnor, d v s alla från 0 år till 100 år. Själv kan jag inte påminna mig om att ha slagit vare sig min fru eller mina tre flickor. Nåja, en liten klapp på fingrarna kanske när dom var mycket små. Jag tog lite för hårt i armen på min äldsta dotter för många år sedan och det har jag faktiskt mått dåligt av i snart 20 år. Jag tror att det bara är jag som kommer ihåg det och jag tror det är förlåtet.  I övrig har jag inget minne av att jag lagt hand på en tjej någon gång under alla mina år.

Det finns egentligen varken anledning eller orsak till en man har rätt att göra det. En del åberopar självförsvar, men hallå, det kan man sköta på ett snyggare sätt. Gå därifrån och räkna får i så fall.

Jag fick faktiskt lite stryk av Storbettan ( vi hade en Lillbettan i samma klass )  1967, men jag kunde inte förmå mig till att slå tillbaka. Jag hade lätt kunnat lägga in en liten höger, men det gick inte. Hade inga som helst känslor för Bettan, men hon var tjej ! Alla ni killar som läser det. Vägra  även ni att inte slå tillbaka. Det är i regel ingen konst att slå en tjej. Men det är mycket mycket större att inte göra det och att istället komma överens, eller att bara gå därifrån. Men slå... Aldrig, aldrig, aldrig. Lova mig det!