Sitter här och tänker på en del vänner som kanske behöver en dikt just nu. Därför skrev jag den här nu. Ingen speciell jag tänker på, utan hoppas att den gör dig stark som känner att den passar dig.   

Nu är det slut det är finito

Här kan du inte lägga in ditt veto

Du hade alla chanser

Vi provade alla danser

Med jag vill inte mer

Du sa ja nu var den enda

Du älskade bara mig

Du ville va min ende frände

Men du älskade bara dig

Och nu vill jag inte mer

Du vågade inte löpa linan fullt ut

Allt det där har jag hört förut

Men jag är stark och vet vad jag vill

Du behöver inte säga till

Jag vet, och jag vill inte mer

Du kan dra dit pepparn växer

Jag kan mina ”läxer”

Du bestämmer inte över mig

Far dit det behagar dig

Men till mig kommer du inte mer

Det är fränt, men jag känner mig fri

Jag är inte beroende av dig

Du försöker hålla dig fast

Men du börjar bli en last

Dra, jag vill inte mer

Även om vi möts igen

Är du inte ens som vän

Nån som fanns en gång i tiden

Men som inte kan ge mig frid igen

Nej gå, vårt liv finns inte mer

Alla gör vi våra  misstag

Jag trodde du var ärlig och rak

Men det är OK jag lämnar dig

Och var snäll och glöm allt om mig

För jag är fri och finns inte mer