Oj vilka dagar det har varit. Jag åkte på onsdagen till Narva i Estland på ett leverantörsbesök. På torsdagsmorgonen träffades vi på företaget. Väl där fick jag först ett SMS från en arbetskompis om att vår chef ska sluta. Vilket är skit. Han har varit kanon under de år vi har haft honom. Visst har vi haft våra diskussioner, men vi har alltid löst det hela. Sedan tog det bara en kort stund så ringer min fru och talar om att en av mina döttrar, som är med barn dessutom, fick flygas med ambulanshelikopter till sjukhuset med jätteont i magen. Snacka om att man får annat att tänka på.

Hur som helst så var jag i Narva. Hela vägen från Tallinn, ca 21 mil, såg man fattigdomen. Gråa höghus där färg och annat ramlade ner. Tomma fabrikslokaler och dåliga vägar. När vi närmade oss Narva så åkte vi om en enorm kö av lastbilar. Då visade det sig att de skulle genom tullen till Ryssland. Det skulle dock ta 2 veckor för den sista bilen att passera. Ryssland, som låg på andra sidan floden djävlades med Esterna bara för att de flyttade ett ryskt monument för ett tag sedan. Det konstiga var också att 95% av Narvas befolkning var ryssar. Många kunde inte ens estniska. Så världen är bra konstig. Man behöver inte åka så långt för att se hur det är när det är riktigt fattigt. Man tyckte mest synd om folket.