Finns det en gud? Varför är han då inte snäll mot snälla människor? Igår ringde frugan strax innan jag åkte hem från jobbet och hon sa att svärfar nu bara antingen låg och sov eller var vaken och hade jätteont. Inte åt, kissade blod mm mm. Man proppade i honom en massa piller för både värken och för att lugna honom. Hela kroppen för nu en fruktansvärd kamp. Jag smågrät hela vägen hem, och det var nog länge sedan. Då undrade jag om det verkligen fanns någon gud och vad han egentligen tänker när han gör så här mot en person som alltid ställt upp på de sina, alltid varit vänlig mot alla människor, alltid varit en god, fast i och för sig inte gudfruktig person. Om det fanns en gud, borde han inte visa lite barmhärtighet? Borde han inte låta svärfar somna in utan smärtor. Det här är inte rätt. Eller sitter någon däruppe och ler ett sadistiskt leende? Det kan inte finnas en gud.

Det är över nu. Svärfar somnade in idag. Vi har ju vetat ett tag att det kommer att ske och ju närmare den dagen ju mer förstod jag. Trodde jag. Men det först nu jag börja förstå och sakna. Att aldrig mer få tala med honom känns mycket konstigt. Det börjar nu en ny tid. En tid utan en svärfar, mor- och farfar. En tid som måste gå vidare. Men det kommer att ta ett tag att komma över detta. Det känns mycket tungt nu. Jag måste dessutom hem nu och berätta det för mina döttrar. Eftersom 2 av dom bor väldigt nära går jag till dom när jag kommer hem. Det är inte speciellt roligt heller med tanke på att de har hållit så väldigt mycket av honom. Som tur var har han tydligen inte varit speciellt medveten idag, vilket ju var bra. Och då kanske du tycker att gud finns trots allt ( se förra inlägget ), men jag säger fortfarande nej. För skulle han ha funnits hade han nog inte varit så elak och låta honom dö på svärmors födelsedag. En sådan present ger man inte bra människor. Det gör bara någon som måste vara elak. Om du kan bevisa att gud finns hör av dig.