Junie och jag har skrivit lite kommentarer till varann. Fick just en lång kommentar som jag först inte tänkte lägga ut. Jag gjorde det dock av den anledning att jag haft liknande tankar som kan göra mig helt tokig och det är var universum börjar och vad finns bortom universum. Var tar det slut. Finns det något slut? Är vi i centrum av universum eller i ena änden?  Dessutom i sammanhanget undrar jag ofta över vad som är stort och vad som är smått. Kan det vara så att, vilket jag tror, bara vi människor uppfattar oss som stora och intelligenta? Tänkt dig myror och andra småkryp. De är som folk var för 500 år sedan. De tror att världen slutar vid horisonten, d v s så långt de kan se. Kanske är vi alla myror i en värld som är oändligt mycket större än vi tror. Och var finns alla rymdvarelser? De finns. De måste finnas. Varför skulle det vara så att det finns 4 miljarder små myrmänniskor på en liten kula när det finns så oändligt många fler kulor. Varför tror vi att vi vet allt? Nåja, det mesta i alla fall. Det trodde dom för 500 år sedan också. Bara 50-100 år sedan trodde man att åderlåtning och lobotomi var ett bra sätt att läka folk på. Det är ca 30 år sedan man ansåg att datorer aldrig kommer att användas till annat än på universitet och laboratorier. Min första dator för 16 år sedan hade en hårddisk på 270 Mb och ett minne på 8, vilket datakillen på vårt jobb ansåg att jag skulle klara mig mycket länge på....

Vad vet vi om 100 år? Vad vet vi om 500 år? Kanske att vi bara är små myrmänniskor i en oändligt mycket större värld än vi nu tror.

Börjar man tänka så, kan man bli tokig. I alla fall jag, som alltid vill veta allt.