Nu är det tredje personen som har ringt mig bara idag och frågat hur jag mår. Det har ringt en leverantör, en arbetskamrat och en person som också jobbar där jag jobbar ( ett stort företag ) och som bryr sig så fort jag mår dåligt. Personen gör att man mår bättre en stund. Ger tips och råd och får en att tänka på annat. Skönt med sådana människor. Där har vi en som har ett nästintill överflöd av empati. Problemet är att jag ju inte kan tala om för alla varför jag är sjukskriven. Till leverantörer t ex. Jag måste än så länge hålla det inom den närmaste kretsen. Det är jobbigt bara det. Men så är det nu en gång så. Men jag vet att det alltid blir bättre. Eller som min läkare sa " Backa och omgruppera trupperna". Inte så dumt faktiskt. Jag störtar nog ganska ofta rakt fram och skjuter från höften. Visst, det går nästan alltid bra, men ibland kanske man ska avvakta lite. Läkaren förresten. Vilken pärla. Utan honom vet jag inte hur det kunde sluta. Han har mycket hjälp att dela med sig av. Han verkligen vill att man ska bli bra. Inte bara någon som skriver ut ett piller och läger "lycka till".