Efter att ha lyckats somna efter 00.45 ( sista gången jag tittade på klockan ) så vaknade jag i morse till en blå himmel och gula träd. Hösten är här. Men det gör inte mig något. Jag tycker om alla årstider. Kanske för att jag har intalat mig att jag inte kan göra något åt årstiderna. De kommer och går.

Annars är det bara som ett töcken. Jag bara finns just nu, men känner mig inte närvarande. Det är som att gå i ett töcken. Hoppas det släpper snart.

Ska försöka skriva ett inlägg utan att trampa någon på tårna. Anledningen till mitt veckolånga uppehåll var att jag sedan långt tidigare beslutat om envälbehövlig semester. Tyvärr blev den inte vad jag hoppades på. Anledningen är den att jag blivit anklagat för att ha skickat e-post till tjejer på jobbet som har uppfattat det som sextrakasserier. Dessutom 4 (!) st. Jag har knappt skickat, i mina ögon, roliga mejl till 4 tjejer. Men det har jag, fast inte tjejer på jobbet. Sen kom det lite andra påståenden som grädde på moset. Detta hr då gjort att jag under 90 % av min vakna tid funderat över vem som kan ha spridit skitsnacket. Det gick bara inte att få bort det från mitt huvud. Hur mycket jag än försökte. Så när jag kom till jobbet i morse så bara svartnade det. Hjärtat for iväg i över 100 knyck trots tabletter. Så jag gick till min läkare som sjukskrev mig i några veckor. På vägen hem kom jag ju på att svärmorsan är hos oss sedan någon dag och ska stanna i någon veckor. Detta skulle inte innebära något lugn. Inget ont om svärmor eller min fru, men när de två träffas så är det som en atomklyvning. Truten går i ett på båda. Jag undrar ibland om de tar in luften den andra vägen för att kunna hålla munnen igång.  Dessutom har de en fantastisk simultanförmåga. De kan kolla på Sverige-Portugal och samtidigt prata om allt som inte rör fotboll ( kanske en idé till ett eget inlägg ). Hur som helt. Vad göra om man vill ha lugn och ro? Jo, jag ringde min dotter som bor en timme hemifrån och som är ensam måndagar-onsdagar. Jag frågade om jag fick komma till henne och få lite lugn och ro, vilket inte var några problem. Så nu sitter jag här. Det är tyst och lugnt och vi gör inte mycket. Jo, vi lagade Risotto ihop. Då menar jag inte den man fick i skolan förr, utan riktig italiensk Risotto. Jättegott. Nu ska jag lägga mig igen och vila ett tag. Det kommer att bli mycket vila och mycket skogspromenader i två veckor nu. Måste på något sätt komma runt det här. Det är bara så.

Eftersom identiteten röjts tänkte jag omgående sluta blogga på den här bloggen. Men sen tänkte jag några gånger till och kom fram till följande.

1. Vi har yttrandefrihet i detta land och kan inte straffas för vad vi säger eller skriver så länge vi inte gör oss skyldiga till  t ex att förfölja minoriteter mm, vilket jag inte nedlåter mig till.

2. Jag har aldrig lämnat ut några namn. Varken mitt eller någon annans

3. Anledningen till att jag inte lämnat ut några namn är att det inte är min mening att såra någon. Det vet ni som läst min blogg i ett år. Med anledning av det tar jag bort de inlägg som nu någon/gra har ansetts vara stötande eller sårande.

Jag får se hur och om jag fortsätter. Kanske eventuellt på en annan blogg. Vi får se. Nästa vecka blir det troligen inget i alla fall. Förhoppningsvis har lusten därefter återkommit.