KOmmer du ihåg den gamla låten "Nu går jag ner i min källare..."? Killen som sjönk kunde kommer ner tre oktaver nedanför min "sångröst". Tyvärr dog han i Estoniakatastrofen. Hur som helst så känner jag mig så just nu. Jag kan inte få in i min skalle att det finns människor som avsiktligen försöker att djävlas. Som är så oärliga at de kan gå över berg bara för att klara sitt eget skinn och fälla andra. Personer som till varje pris gör allt för att få andra at må dåligt. Personer som inte drar sig för någonting. Personer som inte först kollar hur motparten mår.  Det är en sak som känns så jobbigt. Tänker ofta på Ted Gärdestad. Han gjorde slut på sitt lidande. En sak som jag tycker var väldigt synd, eftersom jag gillade honom sen hans första platta kom ut. Jag har också läst det jag har hittat om honom i form av artiklar och böcker. Och jag förstår att han gjorde det han gjorde. Även om det är svårt för alla runt omkring. Det konstiga är att ingen märker något, och om de märker något inte försöker att stöta och hjälper till. Men kanske är det så att Ted har det mycket bättre nu. Kanske sitter han på ett moln med sin gitarr och spelar för änglarna utan att behöva dras med elaka och illasinnade människor. Kanske gjorde han rätt, kanske inte. Bara Ted vet. Kanske är det den ultimata lösningen på problemet...

En liten sammanfattning på det nya året, so far.

Min bok tar sig stapplande vidare. Har märkt att det går bäst med lite rödvin på sidan om. Men eftersom jag är förkyld så känns inte rödvin så aktuellt just nu. Senda har jag kontaktat en förläggare jag känner, men väntar på svar. Alla läser ju inte sina mejl under jul och nyår.

På jobbsidan så har jag inte bestämt vad jag ska göra. Har en rad lösa trådar, som jag inte tagit tag i. Å andra sidan är det ju riktigt bra at vara hemma och slappa. Speciellt med en förkylning som nu har suttit i en vecka nu. Annars är ju allt så enkelt när man är hemma. Man gör det som faller en in. Du kanske tror att dagarna ska gå långsamma. Men dagarna går så fort så jag vet inte hur jag ska hinna jobba. Jag har dock ett par upplägg jag jobbar utifrån. Läget är ju inte det bästa precis. Men det vänder ju. Så är det ju alltid. Det kommer alltid solsken efter regn.

Läste om varelser i rymden och var de kunde finnas. Man tycks utgå ifrån att de måste finnas på en värld med samma förutsätningar som hos oss. D v s vatten, syre, kol mm. Varför då? De kanske finns mitt ibland oss utan at vi ser eller hör dom. De kanske finns på en planet utan syre där de lever på gud vet vad. De kanse inte behöver äta som vi. De kanske inte ser, hör eller talar som vi. Deras sinnen kanske är vida bättre...eller sämre än våra. Daggmaskarna hos oss pratar ju inte heller så vitt jag vet. Och inte äter dom samma mat som vi, men likväl överlever dom. Jag tror att forskare om 100 år skrattar åt dagens forskare precis som vi skattar åt de forskare som fanns för 100 år sedan. Jag tror att dagens forskare är helt ute och cyklar och tänker bara med de förutsättningar de har idag. Nåja, konstigt vore det väl annars. Men ponera att det kanske är som i gamla serietidningar. D v s att det finns liv som varken har armar eller ben, lever på att sila luft och tar sig fram genom at fisa. Vad jag menar är helt enkelt at jag tror at det finns mycket liv därute, men att vi är så låsta att tänka på ett sätt och därför inte hittar dom.

Minus 17 grader

3-4 cm nysnö

En blå himmel

.

.

.

Sitter inne med en djävla förkylning som inte ger med sig.

Här tittar man lördag efter lördag på ett ganska trevligt program som heter " Stjärnorna på slottet". Jag tyckte att det skulle vara kul attt se just dom här 5 personerna. Hade ju min idéer om var och en.

Christina Scholin: För mig känd som en kvinna som spelar ganska enkla och simpla filmer och liknande. Lite fjantig. Men nu visar det sig att hon är en ytterst känslig och trevlig person.

Ulla Sallert: För mig en operadiva som gifte sig med lammkött för många år sedan. Men nu visar det sig at hon är en ytterst anpassningsbar och trevlig dam som trots sin ålder ( 82 tror jag ) är piggare än många 50-åringar.

Loffe Carlsson: Trummis och entertainer, trevlig. Och det är fortfarande min bild. En go gubbe som ändå kan visa en sentimental sida.

Staffan Scheja: Jag kommer ihåg att han var ett s k underbarn på flygel. Nu visar det sig att han också är en mycket trevlig person. Honom skulle jag vilja sitta och prata med en kväll.

Jonas Gardell: Har i mina ögon varit en trevlig, lite sliskig homo. Men en homo som har en egen ibland häftig stil. Men nu visar det sig att han också ibland tydligen kan vara ytterst barnslig och elak. Ja t o m djävligt dum.

Så när 4 personer har fått mer respekt av mig har Jonas sjunkit. Synd.

"Sträckläser" nya Ginzakatalogen och funderar på en sak. De har en DVD som heter " Final duel ". Och det ju inget konstigt med det. Det konstiga är att de också har en "Final duel 2". Men då var ju inte den första filmen den sista duellen. Eller? Hänger du med?

Jag brukar inte vara förkyld ofta. Kanske en gång vartannat år. Men nu sitter man i skiten och tuggar Alvedon och drar i mig Nezeril. Men, men, är det inte oftare så må det väl vara OK.