Dags igen? Jag frågan är befogad. Och nu undrar du väl vad det är dags för. Jag har nog inte bloggat om detta tidigare, men jag har de 2 senaste åren gått in i väggen april/maj och sedan legat hemma och tittat på när gräset växer. Tycker jag har gjort allt som går för att tygla knoppen. Jag har gått 6 veckor på halvtid på något som kallas hälsoskolan och som i sig är kanon. Den har hjälpt mig mycket på många sätt. Tyvärr lär den inte dom kring mig att lugna ner sig utan kommer ständigt med nya krav utan at först kolla om man har möjlighet att hinna med. Dagligen droppar det in 25-50 mejl. Dessutom annat via extern.- eller internposten samt diverse system vi har. Alla är dessutom övertygade om att jag har det lika lugnt som dom tycks ha. Just deras saker är de som är mest viktiga och måste utföras just precis nu. Förutom Hälsoskolan har jag gått till en psykolog, vilket dock inte hjälpt mig speciellt mycket. Mycket prat, som jag dock inte kan överföra till något positivt i alla lägen. Käkar numera dagligen en beroendeframkallande medicin. Men vad ska man göra? Att inte äta dom innebär ett totalt kaos i mage upp till huvudet. Det som just nu mest håller mig uppe är mitt barnbarn och vetskapen om att det kommer fler under året. Dessutom har jag 3 otroligt härliga döttrar som också gör att det känns lite lättare ibland. Det värsta i det hela är att jag ju trivs med jobbet. Men om du tänker dig att du tar den godaste maten du vet och börjar äta. Någonstans på vägen tar det stopp. Men precis då kommer en massa folk kring dig och säger till dig att inte bara äta mer, utan du ska dessutom äta andra saker. Så känns det för mig. Om jag nu skulle kunna stoppa ingående post, mejl och telefon skulle jag ändå ha några månaders jobb framför mig. Vem fan uppfann stressen i livet? Varför kör vi som idioter och sen lägger näsan i vädret, många gånger innan vi är 65? Vad håller vi människor på med egentligen??????

 

ingbod

1 april 2008 09:04

Tänk om det vore så enkelt som att bara bestämma sig för att sätta hårt mot hårt och via ultimatum antingen få stöd från ledning till lugnare takt eller annars sluta. Det funkar inte så - det vet jag - men om man visste att möjligheten fanns skulle man nog orka mer. Jag vet inte om du brukar drabbas av vårdepressioner. Själv vet jag knappt vad det är men tydligen drabbas många och om det alltid är värst april/maj kan det ju vara en förklaring. Förmodligen är det väl inte så utan alla energiska människor vaknar till i solen och därför hopar arbetsuppgifterna sig mer. Det går inte att ge råd när man inte vet hur det är, det blir bara fånigt men hoppas du reder ut det på något sätt.

 

Birdie har ju oxå varit där

1 april 2008 11:04

*kramar om*
Vet inte vad jag ska säga, mer än att jag lider med dig. Du har ju gjort vad du kan för att "klara dig" i år i alla fall..?
Cheferna måste väl vara medvetna om ditt problem? Vad säger/gör DE för att hjälpa till?

Läst mina gamla bloggar i ämnet..? Tyvärr väldigt ofullständigt, eftersom en idiot till siteinnehavare plötsligt lade ner siten jag då skrev på, utan att ens ge möjlighet att spara undan det man ville...

Stor kraaaaam.

http://www.birdie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har nu på morgonen pollinerat mina slanggurkor. Det är så här. Jag ställde en hink med 4 slanggurksplantor  den inglasade altanen. Jag ledde de uppåt med snöre. Sen har de av bara farten fortsat på en av tvättlinorna vi har på altanen. Så nu är den ...

Min tanke var att byta namn på bloggen, vilket Bloggagratis sa var möjligt.$ På så sätt skulle jag ju kunna ha kvar all gammal information och gamla komentarer och inlägg.  De sa dock inte att den gamla adressen skulle leva kvar och länka vidare till...

Har försökt att hjälpa till lite. Bara pusha lite i den riktning som jag tycker verkar bra. Vad fick jag. Ju en massa skit. Inget jag tycker jag ska ha. Man kan i s f sakligt berätta vad man tycker och inte fara ut i helvete och annat. Jag har också ...

Ha ha, jag behöver inte sluta blogga, vilket jag var rädd för. Det är ju bara att byta namn. Så därför blir jag nu kvar till en dels glädje och andras förtret. Ha Ha...

Från och med nu upphör denna blogg. Ny blogg kommer under annat namn. Vill du ha adressen så hör av dig via en kommentar.   Dagen efter upphörandet: Ser att flera nära och kära släktingar frågat efter den nya adressen. Men den här gången vill jag in...