Dags igen? Jag frågan är befogad. Och nu undrar du väl vad det är dags för. Jag har nog inte bloggat om detta tidigare, men jag har de 2 senaste åren gått in i väggen april/maj och sedan legat hemma och tittat på när gräset växer. Tycker jag har gjort allt som går för att tygla knoppen. Jag har gått 6 veckor på halvtid på något som kallas hälsoskolan och som i sig är kanon. Den har hjälpt mig mycket på många sätt. Tyvärr lär den inte dom kring mig att lugna ner sig utan kommer ständigt med nya krav utan at först kolla om man har möjlighet att hinna med. Dagligen droppar det in 25-50 mejl. Dessutom annat via extern.- eller internposten samt diverse system vi har. Alla är dessutom övertygade om att jag har det lika lugnt som dom tycks ha. Just deras saker är de som är mest viktiga och måste utföras just precis nu. Förutom Hälsoskolan har jag gått till en psykolog, vilket dock inte hjälpt mig speciellt mycket. Mycket prat, som jag dock inte kan överföra till något positivt i alla lägen. Käkar numera dagligen en beroendeframkallande medicin. Men vad ska man göra? Att inte äta dom innebär ett totalt kaos i mage upp till huvudet. Det som just nu mest håller mig uppe är mitt barnbarn och vetskapen om att det kommer fler under året. Dessutom har jag 3 otroligt härliga döttrar som också gör att det känns lite lättare ibland. Det värsta i det hela är att jag ju trivs med jobbet. Men om du tänker dig att du tar den godaste maten du vet och börjar äta. Någonstans på vägen tar det stopp. Men precis då kommer en massa folk kring dig och säger till dig att inte bara äta mer, utan du ska dessutom äta andra saker. Så känns det för mig. Om jag nu skulle kunna stoppa ingående post, mejl och telefon skulle jag ändå ha några månaders jobb framför mig. Vem fan uppfann stressen i livet? Varför kör vi som idioter och sen lägger näsan i vädret, många gånger innan vi är 65? Vad håller vi människor på med egentligen??????