För några månader sedan blev jag anmäld av mitt förra företag för olaga hot. Jag hade skickat et mejl till dåvarande avdelningschef och uttryckt mig lite fel. Det var aldrig min mening att hota varken henne eller någon annan. Hon läse dock mitt mejl som fan läser bibeln och så gick kärringarna ihop och gjorde en polisanmälan.

- Förundersökningen nedlagt i brist på bevis.

Så stod det i det brev jag fick idag. Det kan ju vem som helst med lite bakom pannbenet räkna ut att det skulle gå på detta viset. Hade det gå längre så hade jag hur mycket som helst bakom ryggen at det i alla fall inte hade blivit något av det hela. Synd att et sådant stort och fint företag har så dåliga medarbetare som inte kan skilja på rät och fel.

Nu undrar du säkert vad jag kommer att göra. Vi får se. Först ska jag kontakta min advokat igen. Eventuellt så gör jag en anmälan istället. Men det beror på hur stor chans advokaten anser att jag har. Jag har varit i olika rätter, allt från skattemål till civilrätt. Just nu var det det här plus ett pågående vattenmål. Jag har aldrig förlorat och tänker inte göra det den här gången heller.  Det är lite som när man gick i grundskolan. Om någon började bråka så övervägde jag först riskerna. Var de för stora så snackade jag mig ur det hela. Men märkte jag att jag nog kunde vinna så klappade jag till. Detsamma gäller här. Anser advokaten att chanserna för en vinst är relativt stora så kör jag. Annars skiter jag i det hela. Jag är ändå ganska glad över att det finns några få på firman som måste ha riktigt dåligt samvete. Det får de leva med.

Har nu lagt in en ny omröstning, med tanke på arbetsläget är som det är. Så RÖSTA! Det vore intressant och se hur fördelningen blir.

Till er som, liksom jag, går hemma säger jag bara : Ge inte upp!

Igår var det första gången alla barn och barnbarn var samlade. Det var rätt häftigt att vara pappa och morfar just då. Den minsta tjejen är ju bara en vecka, så hon sov ju mest hela tiden. Men den grabben som snart är 4 månader ler och tycker livet är skönt när jag tittar på honom. Den äldsta som är dryga 2 kan jag ju prata hur länge som helst med. Hon har svar på det mesta. Skitkul.

I dagens nummer av Strängnäs tidning kan man läsa att bl a bilinbrotten minstat "dramatiskt". Ska detta vara något negativt? Det är inte första gången tidningen använder sig av ordet "dramatiskt" på et felaktigt sätt. Hade brotten ökat  med 70% hade man kunnat skriva om en dramatisk ökning. Men en sänkning av brotten kan väl aldrig vara dramatiskt. Möjligen välkommen och trevlig. Skärpning.

Glömde ju blogga om melodifestivalen i lördags. Den var ju bitvis bättre än första programmet. Men bra blir den ju aldrig så länge Petra Mede är programledare. Ett evigt babblande utan att låta artisterna komma till tals. Jag hade faktiskt rätt etta och tvåa. De jag saknade i finalen var countrytjejerna. Hade varit bra med en lite annan låt än det vanliga. Men släng ut Ami. OK, hon har bra danssteg och rytmik, men sjunger som en liten unge och passar därför bättre på mågon minivariant av schlagerfestival. Markoolio hade väl inte heller den bästa låten. Vad ska han sjunga nästa år? Opera? Men Måns tror jag på. Han har det som behövs för att alla tjejer flippar ur och SMS:ar som tokar när de ska rösta. Skönt också med en bra hårdrocklåt.

Sedan några dagar är jag på väg ner i källaren igen. Vet inte vad det beror på, men att man inte har något arbete har väl en stor del i det, fast jag inte vill erkänna det. Jag borde ju verkligen kunna ta det lugnt, eftersom jag har en skapligt avgångsvederlag, och jag vet att det inte finns så mycket jobb. Men ändå är det som det är. Dessutom rök min yngsta dotter och jag ihop för två dagar sedan. Det brukar ske en gång per år ungefär. Anledningen var nog mest att både hon och jag hade en dålig dag samtidigt och att vi är lika envisa båda två. Men så är det ibland - tyvärr.

Igår var vi och ca 50 andra på dop. Vårt andra barnbarn skulle döpas. Det var riktigt kul. Jag fick träffa en hel del människor som jag aldrig har sett. Det var som en större släktträff.  Mycket mat som räckte och blev över.

Har idag fått ett brev från någon på Arbetsförmedligen. Hon skriver att jag måste söka ett visst jobb annars kan min A-kassa stoppas. Snacka om spån. Jag har ju inte ens någon A-kassa. Jag har fått ett avgångsvederlag och får ingen A-kassa förrän i höst. Dessutom söker jag alla jobb som går. Men inte söker jag ett jobb där man bara har provision. Du kan ju jobba en hel månad och inte få ut ett öre. Vore bättre om Af's personal kolla de upp saker och ting innan de skickar fel brev till fel person vid fel tillfälle. Har de för lite at göra? Eller är det så att de arbetar på provision och får betalt per brev de skickar ut, oavsett vart och vad de skickar?