Ja nu är klockan stax efter 9 och allt har inte blivit som det var tänkt. Gårdagen blev i rörigaste laget. Två mil från vårt hus blir brudens morfar påkörd av en bil och ligger på sjukhus. Nu är det så att gubben är av det segare slaget. trots ett antal volter och närkontakt med asfalt så klarade han sig med ett antal stygn i huvudet och en kropp som är mer blå än hudfärgad. Upp på alltihop så tillhör bruden den typen av människor som mer eller mindre hamnar i en annan värld vid sådana tillfällen och t ex åsknedslag. Så kvällen gick delvis åt till att lugna ner både henne, övriga och senare även den blivande mågen.Vi gick hem till honom och jag  hjälpte honom att diska och därefter tömma en flaska vin. Så just nu är jag lite mosig. Men det blir väl bättre om några timmar. Än så länge har man ju lite tid över till att lyssna på släktens kacklande. Ja, som du vet så är det ju en hel hög med folk här. Jag har blivit en djävul på slalom de senaste timmarna. Är det inte en människa i vägen så är det hundar, stolar eller väskor. Överallt. Men det är ändå skönt och ganska turligt att alla anhöriga fanns på samma ställe en dag som denna. Så lycka till svärfar, våra tankar är hos dig i dag, trots bröllop. Du är snart på benen igen.