När ska de sluta rapportera om Anders Eklunds 2 mord? Att tidningarna orkar att smaska i det hela dag ut och dag in. Det dör folk dagligen, det mördas folk dagligen och det hålls rättegångar dagligen. Men vad ger det att rapportera varje liten händelse som sägs och utförs under rättegångarna. Visst, det är sorligt, väldigt sorligt, men nu vet vi ju vad han gjort och väntar på straffet. att i detalj skriva om allting är ju nästintill perverst. Hade det skrivits lika mycket om samma sak hade hänt en 25-årig knarkartjej? Knappast. Här var det Engla, så nära en ängel man kan komma. Ett kanonnamn och en tjej i rätt ålder och av rätt ras för att skapa rubriker och få folk att skriva tidningsspalter. Observera att inget ont ska falla över Engla eller hennes släkt. Det är murvlarna som är bovarna. En kille som gör det som Ander E har gjort är sjuk och ska låsas in för vård. Det är bara äckligt att skriva spaltmeter om alla detaljer bara för att sälja tidningar. Det här har ingenting att göra med att tidningarna vill Engla eller dig väl. Det har ingenting att göra med vad de tycker om Anders E. Det har bara med spaltmeter och lösnummer att göra. Bojkotta kvällsblaskorna!

Jag har under en längre tid funderat över varför en del barn hamnar snett i livet. Utan någon som helst vetenskaplig utgångspunkt, utan bara genom att iaktta mina och andras barn. Vi hade t ex under många år dagbarn. Av dessa har 3 tyvärr gått bort i ung ålder Procentuellt en ganska hög siffra. En knarkade ihjäl sig för ,en ställde sig framför ett tåg och en fick tyvärr en typ av ungdomsepilepsi. Den sistnämnde behöver vi inte prata mer om, eftersom sjukdom alltid kan förekomma, hur sorgset det än är. Men de två andra? Jo han som knarkade brydde sig föräldrarna inte så mycket om. Det bästa var när han och syskonen höll sig ur vägen, speciellt på helgerna. Det var synd. Killen var inte alls dum, utan hamnade snett och ingen brydde sig. Det andra barnet? Hon verkade ha dragits in i ett gäng av tjejer där flertalet hade destruktiva tankar. Jag tror, utan att med säkerhet veta det, att de sökte gemenskap. Jag vet att just hennes föräldrar "ställde upp", men har genom åren funderat mycket på, hur de ställde upp. Jo, de skulle vara med i Hem och skola och andra ungdomsrelaterade föreningar. Kanske trodde de att det räckte. Kanske rentvådde de sitt eget samvete på detta sätt. Kanske, p g a alla föreningar de var med i, såg de inte barnets verkliga behov. Jag vet inte, utan bara spekulerar.

Sen har jag 3 egna barn och har även en svåger som har 3 barn. Den gemensamme nämnaren kan sägas att alla har, eftersom de är kusiner, haft samma mor.resp farföräldrar som alltid funnits där. I övrigt tror jag barnen har uppfostrats på olika sätt. Vi har haft lite olika tankar på hur man uppfostrar barn, men jag tror att målet var detsamma. Nu är dom 6 barnen mellan ca 13 och 29 och vi börjar se resultatet. De har alla blivit bra människor. Om man sedan börjar arbeta efter gymnasiet eller pluggar i 20 år till spelar ingen roll. De är alla bra människor. De vet alla vad som är rätt och fel och har kunskap om mänskliga värden.

Hur kommer det sig? Jo, jag tror att det beror på att man som förälder alltid bryr sig och alltid accepterar barnen som människor.

Hörde för över 25 år sedan en kille på radio förklara hur han lyckades att ta hand om s k värstingar. Han hade en tänkt kub. I början var kuben rätt liten. Kuben representerade regler som ungdomarna fick rätta sig efter. Så länge de "fanns innanför" kuben fick de göra vad de ville, men gick de utanför kuben ( bröt mot reglerna ) fick de lämplig tillrättavisning. Vartefter han såg att det fungerade så gjorde han kuben större, d v s tänjde på reglerna. Detta kunde t ex innebära att om de tidigare var tvungna att vara hemma kl 21 så fick de nu vara ute till 21.30

Just denna "kubregel" är inte så dum. Jag har använt mig av den hela livet med våra ungar och det fungerar perfekt. Mot slutet, när det var dags att flytta ut ur boet var kuben enorm. Anledningen till det var att de under åren visste var gränserna gick. vad man får göra, kan göra, vill göra och helst inte bör göra. Jag tror att många har en kubregel utan att veta om att de arbetar så. Jag tror också fullt och fast på att den fungerar tillsammans med att man bryr sig. Inte överbeskyddar utan bryr sig och att man respekterar dom för vad dom är.

Just respekten är viktig. En av våra barn har nu barn. Om min dotter säger till mig att inte göra på ett visst sätt med mitt barnbarn så gör jag inte så. Det är ju hennes barn och tiderna förändras. Det kommer nya rön om vad som är bra och inte bra. Visst kan jag kommentera och tycka, men det är hennes barn så hon bestämmer. Det är respekt.

Till sist ett litet knep som gör att barnen inte hatar dig om de straffas. Jag körde ofta med att de inte fick titta på ett visst TV-program som de gärna tittade på. Då fick de vara på sina rum. Jag visste också att dörrarna då var lite lite på glänt. Precis så mycket att de såg TV:n. Men det brydde jag mig inte om. De visste att de gjort fel och fick ett straff. Men på det här sättet blev det en slags win-win-situation som alla hade nytta av.

Gör vad du vill med detta långa inlägg, men acceptera dina barn, bry dig och sätt klara regler så går det säkert bra. Lycka till.