Såg på DN-galan igår och tycker självklart synd om Christian Ohlsson. Tänk att bara träna och träna och sen gå sönder vid första tävlingen.

Men det var inte det jag tänkte skriva om utan alla konstiga grenar. Var kommer dom ifrån? OK, löpgrenarna kan man förstå. Att kunna springa en viss sträcka för att t ex ta skydd under krig. Eller spjut, helt OK och förståligt. Höjd, javisst. Fast varför en tunn ribba? Varför inte en stenmur så det känns när man river. Även stav kan man föstå lite. Det var säkert ett bra sätt att ta sig över t ex vattendrag eller mindre murar. Men sen har vi t ex Diskus och kula. Vad är meningen med den grenen? Kast med liten boll hade man i skolan. Det kan man förstå. Att kunna kasta något så långt det bara går är helt ok, men att stöta en kula verkar helt ologiskt. Eller kasta en diskus. Varför? Slägga då. Jaaa, kanske ett sätt att slänga något mot fienden och med hjälp av en lina komma längre. OK, det köper jag. Sen har vi tresteg. Varför 3 steg? varför inte 2, 4, 6 eller 10. Vad är logiken i det. Och sedan 100 resp. 110 m häck. Springer man så kan det visserligen vara en häck i vägen, men inte 6 stycken. Och inte växer väl häckarna olika högt beroende på kön, detta med tanke på att damhäckarna är lägre än herrhäckarna. Att en damhäck i regel blir bredare åt alla håll är ju känt sedan länge, men lägre? Nej. För att återgå till tresteg och längdhopp. Varför har vi inte höjdhopp och höjdhopp över 3 hinder. Tänk er " Här kommer Stefan Holm mot första hindret, tar satts och klarar 2,20, reser sig snabbt och tar sats över 1,50-hindret och....klarar. Snabbt tar han de sista 2 stegen mot 1,90 hindret och .....KLARAR. Vilket rekord 5,60 i trehöjdhopp!". Det vore väl rätt kul. Eller varför inte stavhopp där man hoppar mot en vägg med ett antal ca 1 meters hål i, som man måste hoppa igenom. Man får välja hål själv, men missar man...SPLASH! Och varför inte häcklöpning över riktiga hagtornshäckar som man klipper till i lagom höjd. Kopper man för nära så... SKRAP och så har man ett rivmärke på låret. Och till sist gång. Vem fan uppfann gång? Vinner gör ju den som går snabbast utan att någon ser att han faktiskt springer. Jag har länge funderat på hur man kan lösa detta fuskande och har en lösning. Alla får bära på en ryggsäck med ett batteri ( typ bilbatteri ). Sen springer man på något slags metallunderlag. Så länge minst en fot nuddar underlaget händer inget. Men så fort båda fötterna är ovan mark så får man en djävla stöt så man helt tacklar av för 30-60 sekunder. Skulle ju innebära att man tappar massor av tid varje gång man lyfter båda fötterna.

För att snabbt från Friidrott gå över till simning så har jag ofta undrat varför man har flera grenar. Snabbast från A-B borde dock gälla. Varför bröst.- rygg.- fjärill.- och frisim? Eller ska vi kanske ha baklängeslöpning i friidrott? Eller 200 meter passgång? Varför inte återgå till förram seklets stående höjdhopp? Så, olika längder är OK, men olika simsätt? Fjantigt.