Ibland är det tur att man har bloggen att skriva av sig på. Igår fredag stod vi på jobbet och fikade. Det hela startade med att vi diskuterade olika julbelysningar och vilka som hade mer eller mindre. Sakta gled vi över i olika hustyper och storlekar i Södertälje. Vi kom bl a fram till att ”osvenskar” , d v s vissa av våra invandrare inte har gardiner och blommor framför fönstren, vilket gav till resultat att man kunde se in och se gubbarna sittandes i ett rum och tanterna i köket vilt babblandes. Jag tycket då att det är väl bara att låta dom göra som dom vill. Men se det gick inte. Jag frågade varför och fick till svar att de skulle göra som vi svenskar för att de bor i Sverige. Med andra ord så ska dom äta pizza ( från Italien ), ta in julgranen ( Tyskland ), äta Taccos ( Mexico ), drick vin ( bl a Frankrike ), dricka Whisky ( Skottland ), äta shuchi ( Japan ), äta Kinamat, Hamburgare ( USA ), osv, osv. Eller prata svenska och säga pojke, CD, svag, kyrka, hus, osv. Ord som alla kommer från andra länder och ibland har försvenskats.

Nej, sluta nu. Man kan tycka vad man vill om invandrare men de flesta kommer inte hit för att vi har mygg och knott på sommaren och svinkallt på vintern. De kommer hit för att någon försöker döda dom i sitt eget land. Grupper som slåss mot varann i tro att de till slut ska få makten och härligheten, men nästan alltid bara får ett ännu mer eländigt land.

Ta istället vara på allt gott de för med sig och låt dom integrera sig. Att de ofta bor ihop i grupper i olika stadsdelar beror på att ni inte lyssnar på dom och vill integrerar er. Ni vill inte förstå att de också är människor, men har ett ibland annat tankesätt och sätt att vara. Men vad är det som är rätt? Det som vi ca 9 miljoner ( minus alla invandrare i första och andra generation så blir det väl 7 miljoner kvar ) tycker och tänker eller det som de övriga miljarder människor på vår jord anser?

Men det är ju tur att vi anpassar oss så bra när vi utomlands. Pratar deras språk, äter deras mat och klär oss som dom. Dessutom så sitter vi då, kvinnor och män, i olika rum..  

 

Ingrid

6 januari 2008 08:32

Jag håller med dig i nästan allt men tycker samtidigt att det kan vara en svår fråga. Alla har rätt att leva sina liv som de vill (inom lagens gränser) men hur ska vi förhålla oss till t ex barngifte,hedersvåld etc. Jag vet att det rör sig om en liten minoritet men det förekommer ju. Andra skitsaker som hur det ser ut i lägenheter och vad folk äter är bara löjligt att se ner på. Jag har förresten ofta en känsla av att när man reser utomlands så ser det landets folk ner på oss svenskar så det finns nog många fördomar överallt.

 

lazarus

6 januari 2008 14:37

Håller med. Barngifte, hedersvåld, omskärelse mm som en del håller på med ska inte bara vara förbjudet här, utan också i deras land. Däremot kan jag i vissa fall tänka mig dödsstraff och kastrering. Inte i alla fall, men i vissa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har nu på morgonen pollinerat mina slanggurkor. Det är så här. Jag ställde en hink med 4 slanggurksplantor  den inglasade altanen. Jag ledde de uppåt med snöre. Sen har de av bara farten fortsat på en av tvättlinorna vi har på altanen. Så nu är den ...

Min tanke var att byta namn på bloggen, vilket Bloggagratis sa var möjligt.$ På så sätt skulle jag ju kunna ha kvar all gammal information och gamla komentarer och inlägg.  De sa dock inte att den gamla adressen skulle leva kvar och länka vidare till...

Har försökt att hjälpa till lite. Bara pusha lite i den riktning som jag tycker verkar bra. Vad fick jag. Ju en massa skit. Inget jag tycker jag ska ha. Man kan i s f sakligt berätta vad man tycker och inte fara ut i helvete och annat. Jag har också ...

Ha ha, jag behöver inte sluta blogga, vilket jag var rädd för. Det är ju bara att byta namn. Så därför blir jag nu kvar till en dels glädje och andras förtret. Ha Ha...

Från och med nu upphör denna blogg. Ny blogg kommer under annat namn. Vill du ha adressen så hör av dig via en kommentar.   Dagen efter upphörandet: Ser att flera nära och kära släktingar frågat efter den nya adressen. Men den här gången vill jag in...